Call My Name

Video: Cheryl Cole – Call My Name @ YouTube.com

Överraskningen till de inbjudna

Som jag skrev tidigare [här] att vi kommit på en överraskning till våra inbjudna gäster och nu när inbjudningskorten är gästerna tillhanda kan vi berätta här på bloggen vad det är. Så nu vet våra gäster om vår överraskning. Vi antar att många blev förvånade och undrade ”varför två bröllop?”, därför ville jag berätta orsakerna.

Vi viger oss även i Sverige, en tanke som föddes under planeringens gång eftersom vi hade fyra stora anledningar till detta:

1. Att vigas i Thailand med svensk präst och få svenska giltiga papper kostar 8.000-12.000kr! Bara för de giltiga papprena!!! Låt mej säga att vi hellre lägger de pengarna på smekmånaden.

2. Att vigas på Arlanda var vår nästa tanke när vi fick reda på vad en svensk präst kostade till en vigsel i Thailand. Men ju mer vi tänkte på det så lät det struligt med att hinna med en snabbvigsel på flygplatsen, att hämta resväskan, packa upp bröllopskläder, byta om och göra sej fin, packa ner igen, klä om och sticka till incheckningen för Thailandflyget. Och jag tål inte stress p.g.a. min TN-sjukdom, så jag kan inte flyga 10 timmar och må dåligt därefter. Vi kan inte heller bli försenade och sitta 10 timmar på flyget iförda bröllopskläder om det vore så bråttom…

3. Att vigas i stadshuset för att få bröllopet lagligt kändes oromantiskt och tråkigt. Så vi började fundera på kyrka, först tänkte vi på en tjusig kyrka i grannstaden men efter lite diskussion med svärföräldrarna insåg vi att februari kan medföra halt väglag, snöstorm, mycket trafik och andra hinder. Så vi började fundera på en kyrka i stan. Nära och bra.

4. Vi har nära och kära som p.g.a. hög ålder, sjukdom och graviditet inte kan åka till Thailand, vilket kändes lite tråkigt att de skulle missa festligheterna. Så ringde vi och hörde oss för om det fanns en tid för vigsel i stan, och det bokades alltså i November 2012 att vi GIFTER OSS i all hemlighet med våra allra närmaste i kyrka också. Den 16 Februari 2013 vigs vi i kyrkan och har därefter ett enkelt mingel hemma hos oss. Men vår huvudsakliga vigselceremoni blir i Thailand, så våra gäster är nu försatta med tystnadsplikt inför andra, på Facebook, Instagram mm. att inget berätta förrän vi själva gått ut med att vi blivit Man och Hustru efter den 13 Mars 2013!

Så…

Vi får två bröllop! Och fler kan delta i vår stora dag. Men tråkigt nog kommer inte mina gamla morföräldrar! De skulle få resa 35 mil vilket är mycket för en 84- och en 86-åring och min 86-åriga mormor är inte riktigt fysiskt frisk efter en olyckshändelse tyvärr.

Vi fixade två uppsättningar bröllopskläder till brudgummen eftersom han ska vara mera ”strandklädd” på vårt Strandbröllop och ha Kostym på bröllopet i Sverige.

Min brudklänning kommer dock passa både Strandbröllop och Vinterbröllop. Enda skillnaden blev att jag får ha min fina fuskpäls-duffel i Sverige mellan kyrka och bröllopsbil. (PLUS att jag får stå brud TVÅ gånger)

Vi kommer inte byta några namn innan Thailandresan – så det inte blir strul med våra biljetter och pass. För då måste vi byta pass, körkort, namn på biljetter, hotellbokningar och allt. Tanken är att byta namn när vi kommit hem istället. OM vi inte ändrar oss i sista stund och bevarar våra namn som de är…

Den största förhoppningen är att min son hinner deltaga med oss i Sverige. Han är nämligen på väg att flytta till Spanien för att han ska jobba i Gibraltar. Han var såå ledsen att han skulle missa Thailandceremonin och troligen även Svenska ceremonin. Vi håller tummarna att han inte hinner/måste åka iväg före den Svenska ceremonin, men det är någonting varken han eller vi kan råda över. Men om jag kan få någon att filma/fota så ska jag skicka över det via Skype till honom!

Foto: Copyright StudioMaya (Mitt Egna Foto) Man får EJ använda mina foton utan mitt tillstånd.

Photo: Copyright StudioMaya (My Own Photo) My photos may NOT be used without my permission.

Camera:  Olympus TG-610 (20130117)

 ©

Vigselringarna!

Våra vigselringar är klara, ofattbart snabbt jobbat Tina!

 

Våra ringar är handgjorda och helt unika! Jag kommer att visa bilder på dem här på bloggen och berätta var dom är beställda efter vårt bröllop, Ni får helt enkelt vänta till efter 13 03 13!

Jag fick se dem på bild på Facebook först (hoppas nu bara att inte vår familj, släkt, vänner och bekanta förstår att det är VÅRA ringar som visades eftersom de är en hemlis) och jag vågar inte ”gilla”…sen kollade jag mailen och Tina & Ulf hade skickat en bild på dem via mail också…

…och nu är dom på väg till oss! Jippii!!!

Att bli överens…

Ibland är han FÖR och ibland är han EMOT. Det är bara att acceptera att vi har olika syn på saker. Häromveckan frågade jag min blivande make om vad vi skulle ha för bröllopsvals (eftersom jag hittat en som var perfekt)…svaret blev: ”ALDRIG  att JAG ska dansa vals…” O-hej-och-hå! Det var ett oväntat svar och jag spelade inte ens upp den låten jag hade på förslag… Alltså, det är väl tradition att dansa vals? Vad skulle vi göra annars? Sitta och stirra på gästerna vid middagsbordet efter skålande, tal, mat och tårta? Och sen skulle det inte bli nån fest? Jag fick mej en liten dipp då.

Sen gjorde jag ju också ett Save-The-Date bildspel med musik till den, men det dröjde någon vecka innan jag visade den för honom. Har den lösenordsskyddad så ingen alls kan tjuvkika på den ännu. Igår visade jag den för min blivande make och han tyckte den var jättefin och bra gjord. Kul, nu fick jag en liten kick…

Igår spelade jag upp även bröllopsvals-låten jag hade hittat och berättade varför jag tyckte den passar, för den har en anknytning till hela vårt bröllopstema! Då sa sambon ”Ja, den tar vi. Kör på den! Jag får väl dansa vals då…”

Idag har jag sökt bland släktnamn (eftersom jag har släktforskat på min sida) och hittat – ÄNTLIGEN – ett väldigt FINT namn som finns bakåt i släkten som i vart fall jag tycker kunde bli fint till våra förnamn. Detta eftersom vi aldrig kommer överens om något efternamn, jag vill inte ha hans och han vill inte ha mitt.

9297 personer heter som honom och eftersom namnet innehåller bokstaven ö har det ställt till för oss utomlands, det blir fel på bokningar och det är svårt att uttala utomlands. Mitt efternamn är unikt och vackert, så varför skulle jag vilja byta till ett vanligare namn? De allra flesta tycker att vi ska ta mitt efternamn. Men min kära sambo vägrar. Ett alternativ vore att lägga till två bokstäver till mitt namn, men han är fortfarande tveksam. Han vill inte verka ”för fin”…

Namnet jag fann i släktledet idag är min farfars farfars fars efternamn som dog ut i slutet på 1700-talet, det är bara ett fåtal i Sverige som heter så idag och det blir nytt för oss båda. Nämnde det för honom idag när vi träffades en snabbis och han var först tyst, sen frågade han om vem som haft det namnet och jag hoppades att han skulle tycka om det. Iallafall värt att tänka på, suga på karamellen och känna efter litegrann. Men så sa han sen ”Nej, det låter tyskt”…? Nej det tycker jag inte att det gör, det låter mer som fransk-svenskt om man ska hårddra det. Men svenskt ändå. Vi är ättlingar från England och Grekland, men inte från Tyskland. Och definitivt inte från Frankrike, vad jag vet.

Såhär står det på PRV’s sida om gamla släktnamn (vi får hoppas att det blir tillräkneligt för oss att ta det) ;

”För att få byta till ett gammalt släktnamn ska det ha burits i rakt nedstigande led i din släkt under minst två generationer. Dessutom får det inte vara längre sedan någon bar det än fyra generationer tillbaka, räknat från och med dina föräldrar.”

Väl hemma igen så provade jag skriva våra namn med detta efternamn och det passar fint, det blir snyggt och plötsligt kom jag på att det faktiskt låter som en liten anknytning till min sambos arbete! Lite roligt faktiskt när man tänker efter…

Min sambo ska kolla upp detta med dubbelnamn som man numera ”tagit bort” för han tror inte på mej när jag säger att det är ändrat, läste ju det på Internet att man inte får ha två efternamn med bindestreck…? Han menar att vi kunde ha bådas efternamn då… ”Andra har det ju!” sa han. Jo, men dom har haft det INNAN ändringen och om man gifter sej idag så gäller det inte längre… Ingenting JAG rår för, tyvärr! (Ja, jag vet att man får lägga den andres efternamn som ett mellannamn, men då försvinner ju vitsen när man får post, ska skriva under nåt eller på körkortet där man har sitt gamla efternamn som sitt efternamn)

Detta ”nya” gamla efternamn från min farfars farfars far ska jag försöka testa på de närmaste och höra vad dom tycker om det, och hur dom tror att man uttalar det för jag tror att man kanske kan uttala det på flera sätt… Jag läser det som det står och tycker att namnet har ett ”Sche”-ljud. Snyggt så! Så fortsättning följer…