Funderingar

Igår skickade jag ytterligare ett mail till The Wedding Planner 3 för att hon den 18 maj hade skrivit att hon skulle återkomma så snart hon fått svar från fotografen. Jag vet inte om det berodde på att jag inte svarat då jag varit sjuk, eller om hon glömt bort mej, som hon inte återkommit. Men nu hoppas jag på svar snart.

För en vecka sedan fick vi återigen offerter från The Wedding Planner 2, fastän vi fått offerter för en månad sen. Om dom skickade igen för att de ändrat någonting eller om dom skickade igen för att vi inte hört av oss om vi ska välja dom eller inte – det vet vi inte. Men vi vill få in samtliga offerter först innan vi bestämmer oss. Än så länge har vi ingenting att jämföra med eftersom det bara är The Wedding Planner 2 som kommit med prisuppgifter hittills.

The Wedding Planner 1 har fortfarande inte hörts av och det tycker vi är väldigt dåligt. Särskilt när dom är välrenommerade och stället är femstjärnigt! Om vi är ett för litet sällskap, eller om dom har fullbokat, eller om det är av en annan anledning så tycker vi ändå att man kan besvara mail. Särskilt när vi skickat TVÅ mail!

Igår samtalade jag med en bekant som uttryckte sej lite konstigt som gjorde att jag blev lite irriterad. Dels om vi ska ”slå på stort” så är detta ”totalt onödigt” enligt denne. Jag frågade då ”Vad är att slå på stort?” i dennes ögon. Våra kostnader (om det är det som menas) kommer att vara så mycket mindre än de flesta bröllop i och med detta bröllopspaket och arrangemang vi tänkt oss. Och det blir dessutom på en plats som VI ÄLSKAR! Om det är att slå på stort genom att gifta sej på en annan plats, ja då vet jag inte vad som menas egentligen. Att det blir en ”för vacker plats”? ”För dyr plats?”. Om vi lägger ihop vår ceremoni och smekmånad, det är väl vår ensak. Och då kan man ju räkna ut vad som är kostnad för ceremoni resp. smekmånad separat, om man nu vill veta det. Är vi inte unnade en härlig smekmånad när vi sparar som små råttor?

Dels tyckte den bekant jag pratade med att ”en fest efteråt på hemmaplan för de nära och kära som inte kunde närvara, med blommor, tält, dekor, dukning och annat inte har någon betydelse” för det är ju ”maten som är viktigast”… Äta? Ska man bara äta? Nej, visst kan blommor och dekorationer kosta – om man köper det. Men man kan göra såå mycket själv, att drömma och planera kostar ingenting. Och det är ju ändå VÅRT bröllop i slutändan iallafall.

Detta fick mej iallafall att bli fundersam om missunnsamhet finns i bilden? Det fick mej att fundera vidare på hur gäster som inte vill eller tänker komma, om dom är värda en fest efteråt om dom ändå valt bort medvetet att komma fastän dom har alla möjligheter? Jag funderar på gästlistan. Jag funderar om jag egentligen ska bry mej för det är ju ändå vårt bröllop, vårt val och OSS det handlar om så vill man vara missunnsam så ska det inte få röra oss i ryggen! Nu är personen i fråga inte bjuden och vi blev inte heller bjudna på deras bröllop, det rör oss inte i ryggen på så vis.

Min blivande man ”har inte tänkt bjuda någon”, säger han. Just nu. Ingen annan än hans föräldrar, hans bror med familj samt min son, mina föräldrar och min bror med familj. Och jag blir lite ledsen när han tänker så, för då jag inte har samma nära kontakt med min familj som han har är risken stor att det bara blir hans familj som kommer. Dom har ju redan sagt att dom vill komma. Min familj är mera tveksam. Visst, jag kanske inte ska vara ledsen för det är ju vi som valt att ha vårt bröllop nån annanstans och att alla kanske ändå inte kan komma, så vi ska inte ha några stora förväntningar. Men samtidigt så känns det ju i hjärtat, först att jag/vi inte blivit gifta förrän senare i livet (än vad som är vanligare i 20-30-årsåldern) och därmed har många troligen attityden att ”det kvittar då om man är gift eller inte” och att det inte blir nån stor grej i deras ögon. Men för mej betyder det HELA VÄRLDEN att få gifta mej med den man jag älskar, en dag jag önskar att åtminstone min familj kunde dela med oss.

Om jag bjuder mina nära vänner så har jag iallafall kanske någon som finns där och kan dela vår dag, tänker jag. Men bjuder jag in mina vänner så vill jag ju att min blivande mans vänner också får en inbjudan. Och jag tänker också på alla dem som inte kommer att få en inbjudan, hur dom kommer ta det. Jag gissar på att några kommer bli sura. Även min blivande mans vänner om bara mina vänner ”fick komma”…

Jag kan ju inte heller ”ta tillbaka” ord som sagts, där få nära vänner som redan vet att vi ska gifta oss och förväntar sej en inbjudan som frågat ”visst får vi väl komma?” att vi nu skulle säga nej till dem. Dom är inte så många, tack och lov.

Jag tror också att min blivande man har den tanken att några av hans vänner kommer att bli sura om vissa får komma och vissa inte, att vissa av dom kanske inte kan vistas ”rumsrena” i festligheter och att han inte riktigt litar på alla. Jag förstår honom faktiskt för jag vill inte heller att vår dag blir förstörd av vissa som har lätt att bli överförfriskade och göra bort sej…

Varför vi valt att gifta oss i mindre skala, med mindre gäster och på annan plats beror på att vi båda har mycket stor släkt och stort socialt umgänge. En annan plats blir också mycket billigare än på hemmaplan. Och som det ”känns i luften” är det inte lika ”livsviktigt” att gifta sej i svenska kyrkan med hela tjocka släkten, de dyraste bröllopsaccessoarerna, ”jättemegafesten”, dyr catering, ”marängsvissklänningen” och bjuda alla man känner – när man uppnått vår ålder. Kanske vi är visare med åren? Hihi.

Jag tror förvisso att min mormor och morfar samt min blivande mans mormor kanske blir något besvikna om de inte får gå på vårt bröllop, gammalmodiga som de kanske är. Men för sakens skull ska vi skicka ut inbjudningar till dem fastän vi räknar med att dom inte kommer. Bara för att.

Advertisements

Ett svar to “Funderingar”

  1. Jag förstår helt och hållet resonemanget. Speciellt när man som min man känner så väldigt många, men vi resonerade som så att vem av alla umgås vi egentligen med? Ska man verkligen behöva känna sig tvingad att bjuda Sune och Rune och hela gänget bara för att det är fest och de vill dansa på borden?
    Vi skrev om bjudningslistan många gånger och i slutändan kändes den helt rätt. Vi ville ha en liten och intim tillställning hemmavid med de som betyder för oss, som vi vet stället upp i vått och torrt om än det kan gå ett tag mellan varven.
    Som jag sagt tidigare så märker man att många fler än man trott har förväntningar om att bli bjudna, men det är ens egen stora dag och då må man få bestämma precis det som känns rätt för en själva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: